Vilken härlig dag, började 13:40 och slutade 14:30 och det ända vi gjorde var att lyssan på en bankman som pratade om hur vi ska göra för att öppna ett bankkonto till vårat UF företag. Ikväll ska jag iväg och äta middag med mamma sedan blir det till att sova hos älsklingen.

Ne nu ska jag städa lite, Ha en bra kväll kram

Sitter i fönstret och kollar ut över alla stjärnor som syns på himlen ikväll. Undrar hur livet hade sett ut om Henrik (min bror) fortfarande hade funnits kvari livet. Hade vi varit bästa vänner som när vi var små eller hade vi inte haft någon kontakt överhuvud taget. Ja frågorna är många men tyvärr utan svar, jag önskar bara att jag hade fått en chans att få träffa han igen och fråga en massa saker som jag inte förstod då. Jag var ju bara 7 år när han försvann utan att säga något. Jag trorde att han var min bästavän och att vi alltid skulle vara tillsammans och finnas där för varandra. Han har missat så mycket och jag skulle bara vilja berätta allt för han och att han fick se mig växa upp och i sommar tar jag studenten och jag vill så gärna att han ska stå där i folkmassan och ropa och vara glad och se att jag verkligen klarade det. Men så blir det förstås inte. Jag hoppas bara att han valde rätt att inte stanna här på jorden med oss, att han blev lycklig vart han nu hamnade. 

   Är så glad att jag har dig

Gud vad tiden bara rinner iväg och dagarna bara försvinner utan att man märker hur fort det egentligen går. Vi är redan inne i Oktober och om man tänker efter är det bara två månader kvar till jul. Det är helt sjukt.

Har redan börja halka efter i skolan och de senaste proven jag gjorde gick absolut inge bra det betyder alltså omprov för mig. Men jag ska klara detta år och i Juni kommer jag stå där på trappan med studentmössan på och bara Le.

Varför tar man alltid åt sig de negativa sakerna istället för det positiva? Tänk om man bara kunde bry sig i de som verkligen tycker om en och bara vill en väl, istället för alla andra idioter som finns. Vad man skulle spara energi och vad bra allt skulle vara då. 

Jag börjar här mitt bloggande med denna bild som symboliser mitt liv.

 Min väg genom livet har varit tuff och lång och längre kommer den bli. Men här står jag idag och jag känner att jag har båda fötterna på jorden och det bästa av allt, dem står stadigt.